Man lär sig den hårda vägen...

Hej allihop! Anders här! Nu har även jag förstått vad en blogg är och att man kanske skulle skriva ett par väl valda... Jag tänkte dela min upplevelse när jag hämtade Malin på Dubai flygplats häromdagen.. En riktigt gastkramande upplevelse vill jag lova!

För det första har jag aldrig varit i Dubai tidigare, och då definitivt inte på flygplatsen. För det andra är jag i ett helt främmande land som har ett främmande språk och en främmande kultur. För det tredje är bilen jag kör också väldigt främmande, en Mitsubishi Pajero. Ingen fel på den egentligen, men den hade visst vissa för mig okända egenskaper.

Lite nervös inför resan tyckte jag att jag hade stenkoll på läget och hade hittat en site där man kunde följa Malins plan från Amsterdam hela vägen mot Dubban. Enligt prognos skulle planet landa 22.58, exakt 12 minuter före utsatt tid. Ryktet bland kollegor var att "det tar typ en timma till Dubai" och "det går jättefort att pendla". Ok, tänkte jag, det tar säkert en halvtimme för Malin att komma ur planet och genom passkontrollen så hon är nog ute typ 23:30. Om jag då åker vid 22-tiden måste jag ju ha hur god marginal som helst!!

Sagt och gjort, 3 flaskor vatten packades ner och valet-killen körde fram bilen. Att glida genom stan var lite tuffare än jag trodde för trafiken var rätt så rejäl, även så sent på kvällen. Och det ska tilläggas att vi bor absolut längst ut på ön så man är tvungen att köra igenom hela jäkla stan för att ta sig ut. Klockan tickade på men jag kände att jag hade hyfsad koll på vägen. Jag hade inte kollat på nån karta, men jag menar Förenade Arabemiraten har typ 2 städer. Jag ska åka från den ena till den andra. Det borde ju va skyltat?

När jag kommit en bit upptäckte jag att höger backspegel speglade typ enbart sidan av min bil! Jag såg alltså inte ett jota vad som försiggick snett bakåt höger. Jag får väl stanna på lämpligt ställe.. Men det visade sig vara svårt eftersom huvudgatorna i staden är inga vanliga stadsgator utan är snarare feta motorvägar med 4-5 filer i vardera riktning och där trafiken går rätt så fort! Inget man stannar på direkt.. Och svänga av ville jag inte heller för då hade jag aldrig hittat tillbaka igen. Lösningen fick bli att jag la mig i högerfilen och fick ligga och trycka bakom diverse mjölk- och kameltransporter!

Efter ett tag så tog stadstrafiken slut och det stora tomma intet (öknen) omgav den nu ännu fetare motorvägen. Då märkte jag att klockan var 23:02!! Holy crap nu har Malin landat!! Passerade en skylt: Dubai 124 km. Shit, något måste göras, jag kan inte ligga och trycka bakom asfaltsbilarna längre.. Då kom jag ut på en lite mindre väg som saknade vägräcken, då tänkte jag. Nu eller aldrig! Svängde av vägen ut i öknen, såg inte ett skit men jag var ändå tvungen att köra ut en bit så att man inte skulle bli påkörd av alla dårar. Hoppa snabbt ut ur bilen för att fixa höger backspegel. Förjäves!! Spegeln satt precis som den skulle men ändå väldigt snett. Det visade sig att den gick att att justera innifrån bilen! Från förarplatsen! Jag hade kunnat gjort det på en gång!!

Lite frustrerad gasade jag på och kastade mig ut i mittenfilen. Nu har jag mycket tid att ta igen!! Hastighetsbegränsningen på vägen var 120 km/h enligt skyltar, och dessutom kom en skylt där det stog att "Maximum speed 140 KM/H". Vad gäller egentligen? Skitsamma, här ska gasas! Plattan i botten och den trötta Pajeron närmare sig 120-strecket. Vad händer då? Jo sekunden efter jag når 120 börjar bilfan att plinga ett otroligt irriterande ljud! Va sjutton! Bromsade in lite och ljudet försvann.. Ok, nån typ av varning när man kör för fort! Det kanske försvinner om jag pressar över 120 under en längre tid? Det gjorde det inte..

Nu låg jag och balanserade på gasen i 119 km/h och kände bara att svetten och pulsen ökade. klockan var 23:22. Dubai 74 km. Malin står säkert och väntar på mig nu och har jag svinlångt kvar till Dubai. Efter lite snabb huvudräkning kom jag på att det skulle ta mig typ 40 minuter att komma fram. Ohållbart! Plattan i botten ännu en gång, oljudet kom igång men denna gång vred jag upp volymen på stereon där de körde någon Arabian top 20! Bättre det än oljudet! Nu jäklar, Dubai here we come!

Jag öste fram på en 6 filig väg som svängde en gång var 5:e mil till tonerna av skyhög arabisk musik! Efter ett tag av öken, öken och mera öken så tornade skyskraporna upp sig i horisonten. Fler och fler och högre och högre. Ett rätt så mäktig syn vill jag lova! Passerade fler häftiga byggnader än jag någonsin sett och snart tornade sig Burj Khalifa, världens högsta byggnad, upp i bakgrunden. Bra, för jag hade hört att flygplatsen skulle ligga strax bakom den. Av någon anledning hade jag bilden av att Dubai inte var en särskilt stor stad. Nu kände jag att den bilden var felaktig. Det kanske inte räcker med att man är i Dubai för att man ska vara på flygplatsen?

Jag kör och kör men Burj Khalifa verkar aldrig komma närmare. Det var ungefär som när man försöka köra mot regnbågen men den liksom flyttar på sig hela tiden. Och dessutom hade jag noterat att jag ännu inte sett något skylt som ens pekar på att det faktiskt finns en flygplats i stan. Plötsligt, en bild på ett flygplan! Och en massa arabisk text! Vad betyder det? Skitsamma, jag har bråttom och ska till flygplatsen! This is the way!

Glad i hågen bränner jag på genom Dubai's fräsiga gator och följer min lilla bild av ett flygplan. Ackompanjerad av en massa arabisk text. Nu är jag snart där, tänkte jag. Malin fick vänta lite men det går inge nöd på henne. Hon har ju hängt på Pekings flygplats i typ ett dygn så detta är var ju ingenting. Burj Khalifa är passerat och flygplatsen borde ju va här nånstans. Och när jag tänker på det var det faktiskt rätt längesen jag såg mitt lilla flygplan.

Återigen kom svettningarna igång. Skyltarna visade namn som lät som en blandning mellan Baghdad och Kabul. Flygplatsen var borta! Burj Khalifa var long gone i backspegeln! Helt plötsligt ser jag då en liten liten avtagsväg med en bild på flygplanet! Men jag ligger ju o bränner för fullt i 140 och missar den precis! Noooooooooooooo!! Pulsen rusar och hjärtat bankar nu ordentligt! Vad i helskotta ska jag göra nu?? Sist jag såg en vändplats var typ i Abu Dhabi. Panik! Kör av på en liten avtagsväg och tänkte att jag får kolla kartan och försöka ta småvägar tillbaka mot flygplatsen..

Stannade till och tog upp kartan som jag fått från hotellets reception. Visade sig att den innehöll 90% reklam och 10% karta. På den var Dubai typ en tumme stort, och hade typ 3 vägar. En världskarta hade haft en större upplösning! Kasta kartan och började mållöst irra omkring på mörka och öde smågator nånstans i Dubai. Då började tankarna komma.. Malin kanske får ta en taxi till Abu Dhabi.. Jag kanske aldrig hittar tillbaka.. Hur ska jag övernatta i öknen, i tält? Jag kanske hittar olja och blir rik!

Där är det! Flygplanet! Denna gång ska jag ta det superlugnt och ha stenkoll på den lilla figuren! Det var som en snitslad bana mellan hus och ödelagda gårdar och landsvägar och bostadsområden.. Är detta verkligen vägen till Dubai International Airport? I säkert 20 minuter följer jag det lilla planet i de mest skumraskiga områdena. Det kanske inte är Dubais flygplats? Jag är kanske på väg till ett annan Emirat? Tycker mig skymta namnet "Fujaira" på ett flertal skyltar. Är det det en annan emirat där alkohol är förbjudet och spöstraff hör till vardagen? Vad i hela friden gör jag om jag hamnar vilse? Var är paddan med Google Maps när man behöver den!?

När jag var som mest deprimerad och övertygad om att Malin antingen har åkt själv till Abu Dhabi, eller tröttnade och tog nästa plan tillbaka fick jag se några blåa neonskyltar "Dubai International. Terminal 1". Hurra!!! I did it!

Glider upp på en motorväg och ner i ett parkeringshus. Fort ut ur bilen och in på flygplatsen som verkade vara riktigt stor. Hade ingen aning om var Malin var, om hon ens var där? In genom dörrarna och där på golvet satt hon och softade!! Det visade sig att hon precis hade kommit ut till ankomsthallen för hennes bagage för försenat!! Allt var väl och en stor klump föll från min hals! Ut till bilen igen och snabbt hem! Klocken var alldeles för mycket och jag skulle ju trots allt jobba imorrn!

Ut ur parkeringshuset. Bom i vägen. Parkeringslappen är borta. Detta är bara inte sant. Körde upp en våning och träffade på en trött parkeringsvakt. Fick veta att utan lapp kommer man minsann inte ut. Sprang runt i 45-gradigt parkeringshus och leta efter lappfan. Klockan va nu närmare 2 på natten. Tillslut fick jag pröjsa vakten 15 dirham för att ta mig ut.

Upp på motorvägen och följde de mycket tydliga skyltarna mot Abu Dhabi. Låg och gled i 119 km/h genom öknen och efter nån timme närmare vid oss ändå äntligen vår destination. Då kände jag mig plötsligt väldigt utstirrad. Sneglade över min vänstra axel och där låg då en rödvit bil. "Abu Dhabi Police Force". Fattades bara det!! Ska man få piskrapp eller räcker det med dryga böter? Kastas in i en stengrotta under slottet och leva på vatten och bröd? Nää detta är inte Alladin och polisen var inte Jafar. Märkligt nog hade han inte blåljusen på och han satt och gjorde konstiga rörelser men handen. Fattade ingenting men nickade och log snällt tillbaka. En stund senare fattade jag. Jag hade kört hela kvällen med lamporna avstängda!

Nångång efter 3-tiden var vi äntligen tillbaka på hotellet. Dödstrött men väldigt glad att få återse min kära familj igen!

Nu till mina kära vänner och familj som kommer och hälsar på och har bokat flygresa till Dubai: Ni får ta taxi därirån. Kostar 300 spänn. Det är det garanterat värt.

/ Anders